Faktorer för pappersutformning

Utskriftsmaterial har mätbara egenskaper som du måste ta i beaktande när du väljer eller utformar formulär för en viss tillämpning.

Basvikt

Basvikt är en term som används för att beskriva vikten i pund för 500 ark papper (en bunt). Vikten bestäms emellertid av standardpappersstorleken som kanske avviker från den inköpta storleken. Därför är basvikter inte alltid enkelt jämförbara. Ett exempel kan vara standardstorleken 20-lb-finpapper, som är 17 x 22 tum, och en bunt som väger 20 pund (lb). Om papperet beskärs i fyra buntar 8,5 x 11 tums papper benämns varje bunt 20-lb-finpapper men de skulle väga endast fem pund.

Om samma papper vägde 24 pund skulle det benämnas 24-lb-finpapper. 24-lb-finpapper är tjockare och tyngre och har högre densitet än 20-lb-finpapper. Tjockare paper innebär att färre pappersark kan placeras i ett magasin. Papper som är tyngre och har högre densitet kan orsaka pappersstopp eller problem med matningstillförlitligheten i vissa skrivare. Kontrollera att den pappersbasvikt som används är acceptabel i tabellen över vilka pappersvikter som kan användas i Papperstyper som kan användas för specifika skrivare .

Alla basvikter är inte relaterade till samma standardarkstorlek. Till exempel kan ett 70-lb-material vara lättare än ett 40-lb-material om det är baserat på ett papper med större basstorlek. Det metriska måttet gram per kvadratmeter (g/m ² ) är ett enhetligare sätt att jämföra vikter och har standardiserats av International Organization for Standardization (ISO).

Många olika typer av pappersvikter kan användas i skrivaren men material som antingen är för lätta eller för tunga kan orsaka utskriftsproblem. Tungt och tjockt material kanske inte värms upp tillräckligt snabbt i fixeringsenheten, vilket leder till dålig utskriftskvalitet. Det kan även hända att det matas fram på ett mindre tillförlitligt sätt eller att utskriften blir sned på grund av att det är för tungt eller styvt. I det omvända fallet kan lättare material skrynklas och fastna i skrivaren på grund av låg pelarstyrka (styvhet).

Använd följande tabell för att jämföra vikter för olika medietyper.

Beroende på riktningen för papperet när det matas genom skrivaren kanske tyngre material måste beskäras kortfibrigt eller långfibrigt så att det blir flexiblare i svängarna på pappersbanan.

Information om de vikter som kan användas i skrivaren finns i specifikationerna för enskilda skrivare i det här dokumentet.

Mått

Alla skrivare har begränsningar vad gäller utskriftmaterialsformat. Mer information finns i skrivardokumentationen. Du kan ibland ta dig runt de här begränsningarna genom att ändra utformningen för utskrifterna. Till exempel om ett dokument är kortare än den minsta längd som kan användas i skrivaren kan du placera två dokument på ett ark.

Miljö

Lexmark-skrivare uppfyller eller överträffar alla branschföreskrifter och -standarder vad gäller utsläpp. Vid kontinuerlig utskrift på vissa papperstyper eller andra material kan ångor bildas som inte är ett problem vid tillfällig utskrift. Se till att skrivaren är placerad på en plats med god ventilation.

Temperatur och fuktighet kan ha stor inverkan på utskrifter. Även små förändringar (till exempel från dag till natt) kan ha stor inverkan på matningstillförlitligheten när utskriftsmaterialet är precis inom det acceptabla intervallet.

Vi rekommenderar att du anpassar papperet till miljön medan det är kvar i originalförpackningen. Förvara papperet i samma miljö som skrivaren i 24 till 48 timmar före utskrift så att det stabiliseras i den nya miljön. Du kanske måste lägga till ett par dagar till den här tiden om förvarings- eller transportmiljön är väldigt olik miljön där skrivaren finns. Tjockt papper kan behöva en längre anpassningstid på grund av materialmassan.

Om du tar bort emballaget från papperet innan du är redo att fylla på skrivaren utvecklar papperet ett ojämnt fuktinnehåll, vilket leder till att det böjs. Vi rekommenderar att du kontrollerar att böjningen inte överskrider 3 mm (0,125 tum) innan du fyller på det i skrivaren. För lättare material, till exempel pappersetiketter och vissa integrerade formulär, är sannolikheten högre att det uppstår utskriftsproblem om papperet är böjt.

De flesta etikettillverkare rekommenderar att utskrifter görs i temperaturintervallet 18–24 °C och i en relativ luftfuktighet på 40–60 procent. Lexmark-skrivare är utformade för att användas i ett temperaturintervall på 15,5–32 °C och i en relativ luftfuktighet på 8 till 80 procent. Om du skriver ut i en miljö som inte överensstämmer med de här rekommendationerna kan det leda till pappersstopp, matningsproblem, försämrad utskriftskvalitet och fördispensering av etiketter (att de lossnar).

Förtryckt bläck

När förtryckt papper används innebär det att halvflytande och flyktiga ämnen utsätts för de höga temperaturer och det höga tryck som används vid laserutskrifter. Förtryckt bläck och färgning tål en fixeringsenhetstemperatur på upp till 225 °C och ett tryck på upp till 25 psi utan att skrivaren förorenas eller farliga ångor bildas.

Vi rekommenderar inte termografibläck. Termografibläck har en vaxartad struktur och den utskrivna bilden blir något förhöjd från ytan för basmaterialet. Sådana bläck kan smälta och skada fixeringsenheten.

Förtryckt bläck måste även vara resistent mot avskrapning för att minska bläckdamm och bläckförorening i skrivaren. Om du skriver ut på ett förtryckt område måste bläcket vara mottagligt för tonern för att tonern ska fästa tillräckligt bra.

Allt förtryckt bläck måste vara helt torrt innan det tryckta materialet används. Vi rekommenderar emellertid inte att offsetpulver eller andra främmande material används för snabbtorkning. Kontakta en bläckkonverterare, tillverkare eller återförsäljare för att ta reda på om bläcket är kompatibelt med skrivare där bläck värms upp till 225 °C.

Perforeringar och stansningar

Om ett formulär har perforeringar ska det finnas ett 1,6 mm (0,06 tum) utrymme mellan perforeringslinjen och kanten på formuläret. På så sätt förhindras formuläret från att delas i skrivarbanan, vilket kan leda till att det fastnar. Placeringen av perforeringen påverkar styrkan för den första inmatningen. Perforeringar närmare kanten kan ge ett större antal pappersstopp. För tryckkänsligt material, till exempel etiketter, minimerar du det antal perforeringar som går helt igenom underlaget.

Perforeringar bör strykas så att utskriftsmaterialet ligger plant, vilket minskar risken för att formulär fastnar i varandra. Kanterna ska vara släta och rena utan överrullning. Laserperforeringar (kan även kallas mikroperforeringar eller dataperforeringar ) ger större stabilitet och rekommenderas. Sådana mindre perforeringar orsakar vanligen inte att ark fastnar i varandra eller stora mängder pappersdamm eller -spill. Kontrollera att pappersspill och -damm som bildas under konverteringen avlägsnas före paketering.

Om perforeringar bildar en tältvikning eller om papperet viks vid perforeringslinjen kan papperet delas vid perforeringen, vilket leder till pappersstopp. Tältvikning kan öka skevheten eller orsaka matning av dubbla ark eller tonerkladd på utskriftsmaterialet före fixering, vilket leder till dålig utskriftskvalitet. Minska risken för tältvikning genom att använda mikroperforeringar. Om utskriftsmaterialet bryts något när det förflyttas genom skrivaren ska perforeringarna hålla.

Stansning används för att skapa former i en utformning för etiketter eller styvt papper. Vid utformning av etiketter rundar du alla hörn för att förhindra delaminering av etiketterna och undviker skärning genom underlaget (genomskärning). Inte heller underlagsdelning eller popupfönster rekommenderas.

Om perforeringar eller stansningar ingår i utformningen av utskriftsmaterialet rekommenderas perforeringsmellanrum. De här små ej beskurna områdena (cirka 1,6 mm eller 0,06 tum) hjälper till med att stabilisera formuläret och förhindra att det går sönder vid perforeringar och stansningar vid utskrift.

För områden med stansningar eller perforeringar som går in i varandra eller bildar en liten slutprodukt ger perforeringsmellanrum i hörnen på utformningen större stabilitet. Perforeringsmellanrum kan placeras var som helst längs perforeringar eller stansningar. För tryckkänsliga produkter förhindrar perforeringsmellanrum etiketterna från att lossna från underlaget medan det passerar genom skrivaren. Perforeringsmellanrum kan inte användas för att kompensera för otillräcklig släppstyrka för klistret i etikettutformningar.

Inmatningsrullteknik

Vissa skrivare har en inmatningsvalsenhet som matar papper mer tillförlitligt än det arkseparatorsystem som användes i tidigare skrivarmodeller. Enheten har två rullar som är i kontakt med mediepapperet. Undvik att placera djupa perforeringar i dessa områden, eftersom pappersark då kan fastna i varandra, vilket leder till att flera ark matas. Perforeringar som kan orsaka tältvikning eller att pappersark fastnar i varandra bör vara placerade så att de dras utanför området för inmatningsrullen på den främre kanten av papperet. Det här är inte detsamma som den 0,5 tums marginal som vi rekommenderar att du lämnar längst upp i formuläret för skrivare med arkseparatorsystem. Använd mikroperforeringar för att undvika problem med att pappersark fastnar i varandra.

Se till att perforeringar hamnar utanför det 0,12–0,91 tum breda området på den främre kanten av mediet.

Nedsänkt och upphöjd prägling

Undvik nedsänkt och upphöjd prägling på material. Användning av sådana material kan leda till att ark fastnar i varandra och matning av dubbla ark, och fixeringsprocessen innebär en avsevärd sänkning av den upphöjda bilden. Utskrift för nära upphöjd prägling leder till dålig utskriftskvalitet och dålig fixeringsgrad.

Metall

Vi rekommenderar att du inte använder metall i formulär, vare sig i bläck eller andra material, på grund av att det leder ström och har en tendens att blöda ut. Den här egenskapen kan störa toneröverföringen och leda till dålig utskriftskvalitet.

Grundläggande formulärutformning

Vid utformning av formulär lägger du in ett område som ska vara fritt från utskrift på 8,38 mm (0,33 tum) längst upp och längst ned i formuläret och 6,35 mm (0,25 tum) på båda sidorna av formuläret.

I allmänhet är stående riktning den layout som rekommenderas, särskilt vid utskrift av streckkoder. Om du väljer liggande riktning kan det leda till variationer i pappersbanhastigheten, vilket ger mellanrumsvariationer vid utskrift av streckkoder.