Etikettriktlinjer

• Ange pappersformat, -typ, -struktur och -vikt på pappersmenyn så att inställningarna överensstämmer med de etiketter som har fyllts på i magasinet.

• Skriv ut testetiketter innan du köper större kvantiteter.

• Använd etiketter som är särskilt avsedda för användning i laserskrivare.

• Använd inte etiketter med glatt baksida.

• Använd inte etiketter med synligt klister.

• Använd alltid fulla etikettark. Påbörjade ark kan göra att etiketter lossnar under utskrift, vilket ger upphov till pappersstopp. Ark där etiketter saknas kan även medföra att det kommer klister i skrivaren och tonerkassetten och att skrivarens och tonerkassettens garanti inte gäller.

• Böj, lufta och justera etikettkanterna innan du lägger i bunten.

• Använd endast etikettark där det inte finns mellanrum mellan etiketterna.

  

• Skriv inte ut stora mängder etiketter i följd.

• Använd inte etiketter där bestrykning eller limning har applicerats för att göra etiketterna vätskeresistenta.

• Kör etiketter endast en gång genom skrivaren eftersom det här kan förorena skrivaren.

• Fyll på etikettark etikettänden först.

• Använd långfibrigt papper istället för kortfibrigt som tenderar att böjas enkelt.

Granska etikettutformningen med en konverterare eller leverantör som har omfattande kunskap om etiketter och laserskrivare för att säkerställa att du använder rätt typ av etiketter.

Mer information om vilka etiketter som kan användas i din skrivare finns i Papperstyper som kan användas för specifika skrivare .

Etikettkomponenter

Etiketter består av tre grundläggande delar: underlag, klister och ytlager. Etiketter kan även ha ytbeläggning som påverkar utskriften. Förhindra att etiketter lossnar genom att följa riktlinjerna för rekommenderad etikettutformning. Etiketter som lossnar kan orsaka pappersstopp. Etiketten eller klistret kan även smälta när arket fastnar i fixeringsenheten. Välj lämpligt material för alla de här etikettkomponenterna för att säkerställa tillförlitlig utskrift.

Underlag

Underlaget , som fungerar som hållare och bakgrund, är det material som etiketten sitter fäst på. Underlaget för etiketten genom skrivaren och har direkt inverkan på matningstillförlitligheten. Underlagsvikt och -konstruktion varierar beroende på vilken typ av ytlagerpapper som används. Mer information finns i Ytlager (skrivbart styvt papper) .

Vävunderlag eller enkelklistrade, klistringslika, porösa eller flatlagda underlag rekommenderas. Underlag som är konstruerade för användning med höghastighetslaserskrivare (50 eller fler sidor per minut) kanske inte ger ett acceptabelt resultat.

Underlag ska vara enkla att böja och sedan återställas till det ursprungliga platta tillståndet när de släpps. Formulär som förblir böjda kan orsaka pappersstopp eller så kan skador på kanten av arket uppstå. Den här böjningen påverkar tidigare skrivarmodeller där en arkseparator istället för en inmatningsvalsenhet används för separering av ark.

Vissa underlagsmaterial som används i tryckkänsliga konstruktioner kallas etikettpapper . Etikettpapper är antingen maskinglättat papper eller EF-papper (English finish) som är kalendrerat, superkalendrerat eller bestruket på ena sidan. Maskinglättade papper har olika grad av ytsläthet. Hur många gånger papperet passerar genom rullarna (blöta eller torra) under tillverkningen avgör ytslätheten. Ett EF-papper är obestruket och har låg glans. Etikettpapper kan även användas som ytlager för tryckkänsliga pappersprodukter, t.ex. material som används i konstruktion av flerformatsark.

Superkalendrering ger ytor med hög glans som kan vara glatta. Skrivare kan ha problem med att mata in och mata vissa superkalendrerade underlag på ett tillförlitligt sätt. Vi rekommenderar inte att du använder superkalendrerade underlag som är utformade för höghastighetslaserskrivare (50 eller fler sidor per minut).

I vissa tryckkänsliga konstruktioner används kraftunderlag eller blekta underlag. Kraftunderlag är tillverkade av sulfatpappersmassa och är maskinglättade. De flesta maskinglättade papper har ett högglansigt utseende. Ytor som är glättade och har hög glans kan öka skevheten och det är svårare för matningsmekanismen i skrivaren att hantera sådant papper på ett tillförlitligt sätt. Vissa kraftunderlag kan ge ett acceptabelt resultat men vi rekommenderar omfattande testning av tryckkänsliga konstruktioner med kraftunderlag.

Vävunderlag eller enkelklistrade underlag minskar tonerförorening i skrivaren och förbättrar matningsprestanda. Glatta icke-porösa underlag är svårare att mata och ökar tonerackumulering i fixeringsenheten och reservrullen. Grova underlag kan öka pappersbanefriktionen, vilket kan orsaka skevhet och pappersstopp. Ytmaterialet för underlaget måste ha en smälttemperatur som även tål fixeringsenhetstemperaturer på nära 225 °C. Om ett område på högst 3 mm (0,12 tum) avlägsnas kan det innebära att ytmaterialet exponeras för sådan temperatur och det kan leda till att materialet smälter och fixeringsenheten förorenas.

Stora mängder pappersdamm eller -spill från underlaget kan påverka utskriftskvaliteten. Om ett underlag avger stora mängder pappersdamm eller -spill under konvertering kan skräpet följa med materialet och fastna i skrivaren. Sådana egenskaper för papper kan även påverka utskriftskvaliteten när papperet matas genom skrivaren. Om du vill ha mer information om underlag kan du kontakta etikettleverantören.

Klister

Det finns tre grundläggande typer av etikettklister: borttagbart, permanent och halvpermanent (kall temperatur). Alla typer, med korrekt utformning, kan användas med skrivaren. Akrylbaserat klister rekommenderas vanligen för skrivare för beskurna etiketter.

De vanligaste klisterrelaterade utskriftsproblemen är skrivar- och kassettförorening. Klister har halvflytande form och kan innehålla flyktiga ämnen. Om arket fastnar i fixeringsenheten kan klistret smälta och förorena delar i skrivaren eller avge ångor. Undvik att klister exponeras för pappersbanestöd, drivrullar, laddningsrullar, fotoledarcylindrar, överföringsrullar och separeringsenheter genom att använda helt fyllda etikettark.

Zonbestrykning innebär att klister endast appliceras där det behövs. För pappersetiketter och integrerade formulär används vanligen zonbestrykning. Dessutom ger en klisterfri marginal på 1 mm (0,04 tum) runt ytterkanten av etikettarket bra resultat. Om du vill ha mer information om utformning av etiketter för skrivaren kan du kontakta klistertillverkaren eller etikettleverantören.

Att kantmatrisen avlägsnas längs med ytterkanten på papperet, i kombination med att klister som inte sipprar ut används, bidrar till att förhindra klisterförorening. För den här utformningen krävs ett styvare underlagsmaterial så att skador undviks när arket justeras mot referenskanten. Vinyl- och polyesteretiketter passar bra för den här utformningen. För pappersutformning och utformning av flerformatsark krävs testning för att fastställa vilka underlag som ger bra resultat.

Kontrollera att släppstyrkan är tillräcklig så att etiketter inte lossnar från underlaget och fastnar i skrivaren. Klister bör tåla tryck på upp till 25 psi och fixeringsenhetstemperaturer på 225 °C utan att det delamineras eller att giftiga ångor bildas eller att klistret sipprar ut runt kanterna på etiketter, perforeringar eller stansningar. Fäststyrkan ska vara tillräckligt stor för att förhindra att klisterrester uppkommer. Om du vill ha mer information kan du kontakta etikettleverantören.

Ytlager (skrivbart styvt papper)

Papper, vinyl och polyester är de vanligaste materialen som används för skrivbart styvt papper. Skrivbart styvt papper måste tåla temperaturer på upp till 225 °C och tryck på upp till 25 psi. Om du vill ha mer information kan du kontakta etikettleverantören.

Testa det skrivbara styva papperet noggrant för att kontrollera att det fungerar som det ska med skrivaren.

Ytbeläggning

Ytbeläggning för etiketter som inte består av papper kan antingen vara vattenbaserad eller lösningsmedelsbaserad. Undvik ytbeläggning som innehåller kemikalier som avger farliga ångor när den hettas upp eller exponeras för tryck. Ytbeläggning påverkar utskriftskvaliteten, matningstillförlitligheten och hur väl tonern fäster på ytlagret. Ytbeläggning ska tåla temperaturer på upp till 225 °C och tryck på upp till 25 psi i 100 millisekunder för att inte utgöra en risk för att fixeringsenheten skadas.

Vattenbaserad ytbeläggning tenderar att vara mer ledande än lösningsbaserad ytbeläggning och är svårare att fixera. Med viss vattenbaserad ytbeläggning och tunga underlag kan fixeringsgraden vara under acceptabel nivå. Lösningsbaserad ytbeläggning tenderar att vara mindre ledande än vattenbaserad ytbeläggning. Med viss lösningsbaserad ytbeläggning är fixeringsgraden acceptabel när tyngre underlag används.

Utskriftskvaliteten kan försämras när ytbeläggning används på etiketter med tyngre underlag. Om du använder ett lättare underlag kan det minska förekomsten av synliga stänk. Testa etiketterna noggrant för att kontrollera att ytbeläggningen fungerar som den ska med skrivaren.

Etikettegenskaper

De material som används för utformning av etiketter har många olika egenskaper som kan påverka utskrift. Flyktiga ämnen finns i etikettmaterialen och i själva klistret. Vi rekommenderar att emission från flyktiga ämnen från etiketten, upp till 160 °C , ska vara minimala. Flyktiga ämnen, som har låg kokpunkt, genererar emission när de värms upp i fixeringsenheten och kan avge ånga som kan skada skrivaren.

Även förtryckt bläck kan leda till skrivarförorening och det kan finnas på en av eller båda sidorna av etikettarket.

Innan du köper större mängder etiketter ser du till att göra omfattande tester av etiketterna i skrivaren.

Etiketter där kantmatrisen har avlägsnats har inget område runt ytterkanten av det formatskurna arket. Etiketter där hela kantmatrisen har avlägsnats har ingen stansning runt eller mellan etiketterna. Den här egenskapen gör det enkelt att lossa etiketterna från underlaget.

Etiketter som skärs ut utan mellanrum är placerade precis kant i kant, utan utrymme mellan dem. Undvik att använda etiketter som skärs ut utan mellanrum utan avlägsnad kantmatris.

Stansade etiketter skärs ut med ett område som ska vara fritt från utskrift mellan etiketterna. Skriv inte ut närmare än 2,3 mm (0,09 tum) från etikettens kant, perforeringarna eller mellan stansningarna för etiketten, så får du det bästa resultatet.

Om du använder en etikett som skärs ut utan mellanrum eller en stansad etikett kontrollerar du att klisterförorening inte uppstår. För etiketter används olika grader och typer av klister och olika underlagsmaterial och ytlagerpapper. Klister kan sippra ut från alla typer av etikettpapper. Se till att stansningar är fria från klisterrester. Förhindra klisterförorening genom att använda zonbestrykning eller mönsterbestrykning med en kant utan klister på cirka 1 mm (0,04 tum) eller mer.

Om zonbestrykning inte används rekommenderar vi avlägsnad kantmatris. Den avlägsnade kantmatrisen varierar beroende på typ av ytlager, underlag och klistermaterial. I följande tabell visas riktlinjerna för avlägsnad kantmatris.

Om du använder formatskurna etikettark med klister på kanten av arket innebär det att förorening uppstår och garantierna för skrivaren och kassetten blir ogiltiga.

När du använder tryckkänsligt material utan zonbestrykning väljer du etiketter som skärs ut utan mellanrum utan klisterrester och med avlägsnad kantmatris. Om en helt avlägsnad matris är en del av utformningen av den slutliga produkten skriver du ut innan du avlägsnar matrisen. Om matrisen måste avlägsnas innan utskrift kontrollerar du att inget klister är exponerat runt alla hörn.

Formatskurna pappersetiketter

I allmänhet fungerar det bra att använda formatskurna pappersetiketter i skrivaren.

Bestrykning eller limning i syfte att göra papperet vätskeresistent minskar fästförmågan för tonern och ökar risken för att toner förorenar fixeringsenheten. Pappersetiketter bör ha en vikt och styvhetsgrad som minst motsvarar 20-lb-kopieringsfinpapper.

Flerformatsark

Vid konstruktion av flerformatsark slås rullar av två olika material (vanligen tryckkänsligt papper och finpapper) samman och konverteras sedan till en formatskuren produkt. För den här konstruktionen krävs avlägsnad kantmatris. Underlaget måste vara tillräckligt styvt för att tåla inmatningskraften i skrivaren. De två materialen måste vara tillräckligt tunna för att arket ska ligga plant i pappersmagasinet. Skillnader i tjocklek kan leda till att materials böjs mot den främre kanten av formuläret, vilket kan påverka matningen negativt.

Vi rekommenderar att den främre kanten på etiketten är tjockare än överlappningen för flerformatsarket, vilket säkerställer att arket ligger plant i magasinet. Etiketten bör placeras med framsidan nedåt i magasinet. Placera etiketten i magasinet så att det tryckkänsliga området matas in i skrivaren först. Det ska inte finnas något klister exponerat i överlappningsområdet eller någonstans längs med den främre eller bakre kanten av etiketten.

Vi rekommenderar utformning med en remsa utan klister med en bredd på minst 1 mm (0,04 tum) längs med kanterna på överlägget. Vi rekommenderar lettring, som ruggar upp det exponerade kiselområdet vid limfogen, för att förhindra att material kommer in i fixeringsenheten.

Ytlagret för ett flerformatsark är vanligen en tryckkänslig produkt. Därför är riktlinjerna för pappersetiketter tillämpliga på flerformatsark.

I följande diagram visas den rekommenderade utformningen för flerformatsark. Det område som är fritt från utskrift kan variera beroende på skrivarmodell.

Vinyl- och polyesteretiketter

Vinyletiketter fungerar väl inom angivna utformningsparametrar. Vinyl är värmekänsligt, så underlagen måste vara tillräckligt tjocka för att absorbera överflödig värme och förhindra att material smälter. En helt avlägsnad matris kan orsaka klisterförorening. Tunna underlag eller liten dragstyrka kan leda till att etiketter lossnar inuti skrivaren, vilket innebär att skrivarservice måste utföras.

För material som har underlagsytlager med smälttemperaturer som är lägre än fixeringsenhetstemperaturen kan det vara nödvändigt med avlägsnade områden för inledande och avslutande kant som är högst 1,6 mm på grund av matningsproblem. Vi rekommenderar att underlagsytlagret konstrueras med material som tål fixeringsenhetstemperaturen, så att det inte är nödvändigt att ändra de avlägsnade områdena från 3 mm till 1,6 mm.

När ett avlägsnat område på 1,6 mm används är det viktigt att toleransen på 1,6 mm upprätthålls. Med ett avlägsnat område på mindre än 1,6 mm är det sannolikt att klisterförorening uppstår.

Vinyl är icke-absorberande och det leder till tonerackumulering i fixeringsenheten, vilket kräver särskilt underhåll. Mer information om hur du utför underhåll av skrivaren finns i dokumentationen som medföljer skrivaren. För vinyl kan ytbeläggning krävas för att tonern ska fästa ordentligt. När du kör vinyletiketter kan det hända att du måste installera en oljerengöringsenhet.

Polyesteretiketter är mindre värmekänsliga men icke-absorberande även de. Underlagen för polyesteretiketter kan vara tunnare men kraven vad gäller ytbeläggning och rengöring är ungefär desamma som för vinyletiketter.

Integrerade formulär

När integrerade formulär skapas använder konverteraren smältlim för applicering av etikettklistret och -underlaget på basmaterialet (vanligen papper).

Oljeblödning, som känns igen på att ytlagret missfärgas, kan vara ett problem med de här formulären. Olja kan även överföras från den övre delen av underlagets bakre ytlager medan det är på rullen, innan konverteringen görs. Formulären kan vara glatta och överföringsrullen i skrivaren kanske inte kan överföra alla ark från magasinet till skrivaren. Risken för papperstopp och felmatning ökar när det förekommer olja på baksidan av underlaget.

Klistret på sådana formulär är vanligen mönsterbestruket på två eller fyra sidor (en kant utan klister på antingen två eller fyra kanter). Vi rekommenderar att en 1 mm (0,04 tum) kant utan klister (zonbestrykning) används för alla fyra kanterna.

När du skriver ut integrerade formulär med långfibrigt basmaterial placerar du formuläret i magasinet så att pappersdelen av formuläret matas in i skrivaren först. Placera den tryckkänsliga delen av formuläret mot vänster kant i stående riktning. För integrerade formulär med kortfibrigt basmaterial placerar du formuläret i magasinet så att den tryckkänsliga delen matas in i skrivaren först.

På grund av den unika konstruktionen för integrerade formulär kan buntningsproblem uppstå i utmatningsfacket. Om buntningsproblem uppstår för de här formulären kontaktar du en marknadsföringsrepresentant.

Skriva ut på etiketter

Skriv endast ut på helt fyllda etikettark. Ark där etiketter saknas kan lossna under utskrift och leda till att papper fastnar. Delvis fyllda ark kan också lämna klistermärken på skrivaren och kassetten, vilket kan leda till att servicegarantierna för skrivaren eller kassetten blir ogiltiga.

Mata inte etiketter genom skrivaren fler än en gång. Om du gör det kan det förorena kassetten eller andra komponenter med klister.

Beroende på skrivarmodell och det antal etiketter som skrivs ut kan det krävas särskilt underhåll av skrivaren för utskrift av etiketter. Mer information om utskrift av etiketter finns i Papperstyper som kan användas för specifika skrivare .

Underhållsrutiner

Om utskriftskvaliteten börjar försämras vid utskrift på vinyletiketter gör du följande:

1. Skriv ut fem pappersark.

2. Vänta ungefär fem sekunder.

3. Skriv ut ytterligare fem pappersark.

Upprätthåll matningstillförlitligheten genom att upprepa den här rengöringsrutinen varje gång som du byter ut tonerkassetten.

Dubbelsidig etikettutskrift

Etiketter skrivs vanligen inte ut dubbelsidigt på grund av deras särskilda konstruktion. Men om du vill skriva ut på båda sidorna av etikettarket kan det vara möjligt om vissa riktlinjer för utformning, konstruktion och användning följs.

Vid utveckling av en pappersetikett för dubbelsidig utskrift ska konverteraren säkerställa att etiketten är utformad för att ge skydd mot förorening och ackumulering. Förorening leder till pappersmatningsproblem och papperstopp.

Vi rekommenderar att du använder etikettark som har en kant utan klister runt etikettområdet. Kontrollera att släppstyrkan är tillräcklig för att tåla temperaturer på 225 °C och tryck på upp till 25 psi.

Använd perforeringsmellanrum efter behov. De här små ej beskurna områdena (cirka 1,6 mm eller 0,06 tum) hjälper till med att stabilisera etikettarket och förhindra att det går sönder vid perforeringar och stansningar vid utskrift. Perforeringsmellanrum förhindrar även etiketter från att fördispenseras i skrivaren.

Hålen och utskärningarna i etiketterna innebär att skrivaren exponeras för klister. För bästa resultat placerar du etikettarken så att hålen och utskärningarna inte är inriktade mot upphöjningarna i dubbelsides- eller insatsområdena i skrivaren. På så sätt eliminerar du alla kontaktpunkter mellan etikettklistret och skrivaren och förhindrar klisterförorening i skrivaren. Mer information finns i Riktlinjer för utformning av primärt ribbmönster för justering mot referenskant .

Fyll på etikettark med etikettänden först. Använd långfibrigt papper istället för kortfibrigt som tenderar att böjas enkelt.

Om en konverterare utvecklar ett kortfibrigt etikettark för dubbelsidig utskrift testar du arket först för att kontrollera att det fungerar som det ska.

Det kan hända att du måste installera en fixeringsenhetstorkare för att använda tillämpningen för dubbelsidig etikettutskrift. Torkaren gör det möjligt att skriva ut på båda sidor av pappersetiketter. Information om huruvida en torkare krävs för din skrivare finns i Papperstyper som kan användas för specifika skrivare .

Riktlinjer för utformning av primärt ribbmönster för justering mot referenskant

• Den huvudsakliga funktionen för det primära ribbmönstret är att ge det bästa stödet för mediet under transport. Om mediet kommer i kontakt med en viss yta måste den ytan ha primärt ribbmönster.

• Matningsbanan ska leda den främre kanten på mediet till den primära stödytan och inte till den sekundära ytan. Med den här justeringen fastställs en plats för den främre kanten för mediet på den stödyta som ger bäst stöd.

• Infallsvinkeln för den främre kanten på mediet när det kommer i kontakt med den primära stödytan ska inte vara större än 30°. Den här vinkeln gör att mediet inte nöts mot stöden och minskar energiinmatningen till mediet från stödet.

• Det primära ribbmönstret innebär att ribbstödet sticker ut mellan 3 och 10 mm (0,12 och 0,40 tum) från papperskanten. För kuvert ska ribbstödet sticka ut mellan 2 och 10 mm (0,08 och 0,40 tum) från kanten på kuverten. Ribbstödet ger stöd åt hörnen på mediet så att mediet inte viks och fastnar på andra ytor i skrivaren. Det förhindrar även att mediet fastnar på innerytan för en pappersbaneribbform.

• Det primära ribbmönstret ska inte ha några ribbformer som är närmare ytterkanten på papperen eller kuverten än 3 mm (0,12 tum). Det här ribbmellanrummet gör att mediet inte nöts mot en ribbform som är för nära kanten på mediet.

• Det maximala ribbmellanrummet i det primära ribbmönstret ska inte vara större än 20 mm (0,79 tum). Mellanrummet gör att den främre kanten på mediet hålls plan när mediet förflyttas genom systemet.

Ribbmönster för Lexmark C6160, CS820, CS827, CX820, CX825, CX827, CX860, XC6152, XC8155, XC8160

Ribbmönster för Lexmark C4150, C4342, C4352, CS720, CS725, CS727, CS728, CS730, CS735, CX725, CX727, CX730, CX735, XC4140, XC4150, XC4342, XC4352

Ribbmönster för Lexmark B2865, M5255, M5265, M5270, MB2770, MS725, MS821, MS822, MS823, MS824, MS825, MS826, MX721, MX722, MX725, MX822, MX824, MX826, XM5365, XM5370, XM7355, XM7365, XM7370